Livet..

..går som bekant upp & ner.

På senare tid har det gått uppåt i livet, men det händer saker runt omkring mig som jag inte skrivit om här på bloggen, som går nedåt.
Det är hälsan på min kära pappa..

Just nu skulle jag bara vilja ha en famn att krypa upp i, jag vill få känna mig som ett barn som blir tröstat, där någon klappar om mig och säger att allt kommer att ordna sig, det kommer att bli bra...

Håll era tummar och be era böner för att allt ska bli bra.

Har varit till min mormors bror som glatt ovetandes fyller 83 år idag och han bor på ett demensboende.
Jag har sett löständer flyga(!), gubbar som vandrat runt och dreglat och tanter som svurit värre än en borstbindare..

Så förstår ni nu att jag behöver en famn att krypa upp i?!

Hoppas att er torsdag varit bättre..!?