Jo, jag tänkte vara ärlig en gång till (brukar ju inte vara oärlig, men det här är mer personligt -ärligt!)
När jag är ute på mina promenader, med Alice, så har jag, som jag brukar berätta om, (i min gamla blogg!) ett tillfälle att ge mina tankar vingar!
Jag funderar och tänker, analyserar, gråter eller bara promenerar..
Jag är långt ifrån en perfekt människa (det behövs inga långa promenader, för att inse det!).
Men jag gör så gott jag kan, utifrån den jag har blivit genom åren.
Rädd, lat, bekväm, osäker, har dålig självkännedom.. Ja, listan kan göras lång!
Jag är nog mycket positivt också, men det är om än, ännu svårare att prata om.
Men det jag tänkte vara ärlig om idag, är när jag funderade på min ensamhet..
Inte bara den självvalda ensamheten, utan den att jag inte träffat min McDreamy..
Kan det ha att göra med att jag är/varit fet?
Ful?
Finnig?
Osäker?
Lat?
Bekväm?
Dålig självkännedom?
Jo, säkert allihopa av alla fel och brister jag har!
Men det som uppenbarades under en av promenaderna är helt enkelt:
Jag är RÄDD!
Rädd att mista.
Rädd att bli sviken.
Rädd för döden.
Ärligt..
Jag tror att alla som vill ha en McDreamy i sitt liv har precis samma rädsla som du. Att man ska mista eller att bli sviken... Men det är ju en risk man måste ta!
SvaraRaderaFör om man är för rädd och inte vågar chansa så kanske man inte hittar någon att dela livet med... Och jag vet ju att det är inget som du vill.
Jag tycker du är en så underbart vacker och fin människa på ut- och insidan! Det handlar nog mest att du bara ska våga!
Jag tycker att nu när du har pekat ut det du tycker är brister, då har du verkligen något du specifikt kan jobba med. Fokusera på det! Och verkligen gå in för 100% och gör det du kan för att hitta din McDreamy..
♥ you!