Det var otroligt vackra fjäll och massor med snö.
Jag hade fått låna mammas coola mobiltelefon som vi hade i bilen på väg upp i landet och jag tyckte det var så häftigt!
Mindre roligt var spyorna i bilen från en åksjuk son!
Där åkte vi skoter allihopa och det lektes i snön och vi hade det trevligt tillsammans.
Jag minns så väl att jag och en av mina systrar stod utanför stugan och tittade ut på fjällen runtomkring, det var så vackert och jag sa:
-Man ska inte bråka och tjafsa om småsaker, var rädd om varandra, man vet aldrig vad som händer i framtiden.
Varför jag minns just det är egentligen märkligt, men ändå inte.
För det som hände två dagar senare förändrade våra liv så drastiskt att det är konstigt att jag minns nått överhuvudtaget.
Livet kan ändras så snabbt.
Ett telefonsamtal sent på natten den 28/3 -95 då jag upplevde något så konstigt som jag aldrig gjort varken förr eller senare.
Jag kunde inte svara.
Hur jag än försökte att ta telefonen och svara så var det som om någon höll den undan från mig.
Det var så märkligt.
Nu efteråt förstår jag varför.
Jag vet att om jag svarat då och fick veta det hemska som hänt, så hade jag inte handlat rationellt.
Jag hade gjort saken värre än det redan var.
Tidigt på morgonen ringde telefonen igen och jag kunde svara.
Men sen minns jag inte så mycket efter det..
Tommy var död.
Mina barns pappa, mannen som jag fortfarande älskade, men som inte längre var min, fanns inte längre.
Det är idag 20 år sedan och vi finns kvar.
Vi överlevde det hemska och livet gick vidare trots allt.
Men orden till min syster där på fjället fick en annan mening.
-Man ska inte bråka och tjafsa om småsaker, var rädd om varandra, man vet aldrig vad som händer i framtiden.
Fridens Liljor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar