Jag försökte..

..verkligen att vara stark.
Att inte gråta.
Vill inte visa någon att tårarna kommer.

Men när man är funtad som jag är, så brukar det skita sig.
Rädd för förändringar, separationsångest och beslutsångest.
Fast att jag bara ska hem och jobba min långvecka och att jag vet att Jörgen bara är ett telefonsamtal bort och en timmes bilresa härifrån.
Så kommer dom.
Tårarna.

Tack älskade Jörgen för att du orkar med mina tårar.

Ha nu en bra vecka allihopa.
Det ska jag se till att ha, trots att jag inte är där jag helst av allt vill vara!

Fridens Liljor!