Det är tur att jag har bloggen, som en påminnelse om vad som hänt i livet. (är glömsk och förtränger!)
Jag har ju skrivit här sen i somras, så vill ni veta något innan den här bloggen vad jag pysslat med, tänkt på, brottats med och tjatat om så får ni kolla här.
En sak är då helt säker, och det är att det här året blev inte vad jag trodde att det skulle bli.
Livet fortsätter att förändras, och tur är väl det.
Jag fortsätter att utforska vem jag är och vad jag ska bli, som en ensam vuxen kvinna.
Det märkliga är att människor som funnits runt omkring mig, har av en eller annan anledning, valt att inte vilja finnas runt omkring mig längre.
Det är deras val och det får jag respektera.
Den största förändringen är att alla mina barn nu flyttat hemifrån.
Det var tungt i slutet på juli, då "den sista" lämnade boet.
Att ha varit en (ensamstående)mamma och som behövts i vått och torrt i 25 år, har satt sina spår.
Speciellt när jag bara var 18 år då jag började den "karriären". Jag hann liksom inte se vem jag egentligen var, förrän jag gick helt och hållet upp i rollen som mamma.
Den bästa rollen och karriär jag hittills haft i mitt liv!
Men, sakta men säkert så ska väl även jag, Katarina, få komma fram.
Med eller utan dom som valt att vara nära mig eller inte.
Jag har inte gjort några resor, inte varit på någon semester, men korta och trevliga dagsturer har det blivit och det är nog så mysigt.
Dagarna rullar på i en faslig fart, att jobba heltid, tar sin tid i dagslivet.
Ibland har det varit svårt att få orken att räcka till.
Jag kör samma röda bil, bor (numera ensam) kvar i Svartbäcken, har mina två katter och min hund.
Jo, några personliga förändringar har det blivit, hårfärgen är numera min naturliga och vikten har minskat med 13kg.
Det kanske inte blir som jag tror att det ska bli för det kommer faktiskt att bli bättre!
Gott Nytt År mina kära läsare!
Hoppas att början blir lika gott, som slutet!
